Socialisten och nationalisten

Vi snackar ofta i fikarummet och även ute på fältet om det finns möjlighet.
Diskussionerna kan ibland vara jävligt hetsiga med massa tjafs och munhugg.

Men vi känner varandra så det är inte farligare än att någon av oss lämnar rummet ett par minuter om det skulle behövas. Ofta smälls dörren igen likt ett tonårsrum.
Strax tillbaka till bordet igen, en snabb kopp kaffe, skitsnack och ut och jobba.

Du röstar på ett “nationellt” parti och jag är socialist.
Jag frågar dig en dag om din lojalitet står hos Sverige och svenskarna.
Svaret var som väntat: – Ja, vad tror du?

– Jaha, svarar jag. Så du står på chefens sida bara för att han är vit och för att vi på golvet är en mix av svenskar och blattar från olika länder? Vems parti tar du vid en konflikt?

Jag tittar surt och frågande på dig.

Du ser också sur ut:

– Är du dum i huvudet? Jag är knegare för fan! Tror du jag vill ha med den feta grisen att göra?

– Han är ju vit och vi är ju… gråa! Vita och svarta blir väl till en grå sörja? Och hur är det med folkgemenskapen, då?, retas jag med dig och fortsätter:
– Han är svensk, entreprenöööör, kompetent och bäst lämpad för sin plats.. Han är vår CHEF framför allt! Ledarprincipen, du vet?

Du går från sur till att flina, och sätter pekfingret under näsan till en Hitlermustasch.
Vi garvar. Inte är vi överens om allt, men klassmedvetenheten sitter i våra ryggrader.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: