Vettig kritik mot Pridefestivalen från vänster

Årets upplaga av Pridefestivalen verkar onekligen mer politiskt intressant än någonsin i modern tid.  Som en ständig skeptiker av spektaklet, både av min egna ytterst begränsade erfarenhet likväl som det intryck jag fått från homosexuella i min vänkrets så har debatterna som blossat upp på senaste tiden väckt mitt intresse.

Vad som framförallt framträder när man följer debatten är att “vänstern” (i dess bredaste bemärkelse) äntligen vaknat upp från hbt-romantiken (där sexualiteten som sådan ses som politiskt progressiv – vilket självklart är trams) och faktiskt äntligen börjat behandla homosexuella som folk och inte kuttersmycken. Äntligen har alltså någon form av politisk konsekvent linje börjat formeras, där politiken – inte den politiskt helt ointressanta sexualiteten som sådan – kommit i fokus. I klarspråk: bögar och flator är också borgare, snutar, militärer, byråkrater och allsköns idioter som man hittar i befolkningen i stort. Inte minst bland Prides sponsorer. Eftersom de nu är det, så får de räkna med att kunna kritiseras och granskas och sättas i en samhällelig kontext. Pride står inte fritt från samhället. Det går inte att gömma sig bakom löstuttar och läderkorsetter längre.

“Vänstern” som högermedia nu trummar fram som ett “extremisthot” mot festivalen är därför paradoxalt nog de enda i sammanhanget som behandlar hbt-deltagarna utöver andra premisser än sexualiteten. Alltså: att behandlas som vanligt folk, att man får ta ansvar för den politik man för eller att man får representera den yrkeskår man tillhör om man nu bombar Mellanöstern i småbitar. Ett likabehandlande som torde vara den rimliga målsättningen för alla homosexuella som länge strävat efter just detta i en hård kamp mot den tidigare familjekonstellationen.

Att vissa då gapar om “extremism” för att man blandar in politik i det hela och bryter sönder propagandistiska illusioner om vilken “kärleksfest” det är avslöjar enbart precis hur tydligt den allmänna högern enbart vill arrangera en gigantisk könsidentitär fjortisfest där allianspartierna och storföretag kan ragga runt. Inte belysa faktiska politiska frågor. Sen kan de paradera upp hur mycket floskler om “mänskliga rättigheter”, “kärlek” och “gemenskap” de vill. Målsättningen för högern är ändock samma volksgemeinschaft de alltid vill framhäva, om än med något mer Ernst Röhm i sig än vanligt i det här fallet. Klassfrågorna är som ett spöke över hela tillställningen. Det uppenbara, att knappast alla HBT-personer delar samma förutsättningar, välfärd, rättigheter och klassintressen sipprar sakta fram genom de hysteriska högerkrönikorna. Bra gjort kamrater! (Läsvärt sista stycke)

Aktionerna mot försvarsmakten från Ofog och aktionerna mot Migrationsverket är utöver en reell likabehandling av homosexuella också rejäla bra aktioner som fått medialt genomslag. Snyggt, måste man säga, att lyckas tvinga sig förbi det rosa glammet och peka på samhälleliga aktualiteter. Pride är som sagt framförallt en arena för olika pr-trick, både från politiskt och kommersiellt håll. Att vi lyckas bräcka igenom pekar på att vår politik inte bara bryter samförståndet och är kontroversiellt, utan lyfter även sakfrågorna likväl som tydligare definierar politiska skillnader i ett övrigt politiskt klimat i Sverige som är fastbundet av passivitet. Det är i sig ett bevis på dialektiken.

Att vissa snutar blir bespottade i paraden och nu gnyr om det i samma andemening som “hets mot folkgrupp” ska tas upp är bara löjeväckande. Jag hoppas spottloskan som landade på flatsnuten förra året är från en av de många strejkande och kämpande arbetarna som i åratal blivit slagna och trakasserade av poliser som gått t.ex. Berns ärenden.  Men vi kommer nog få vänja oss vid att homosexuella reaktionärer även i framtiden kommer försöka gömma sig bakom sin sexualitet istället för att stå för sina handlingar eller ta den politiska diskussionen.  Det är enkla knep i en miljö där intersektionaliteten är bibel för att undslippa att diskutera faktisk politik. Likställandet mellan olika frågor visar tydligt sina brister i samhällsdebatten i sådana här fall.

Uppsala Pride har utöver det gjort något historiskt. De slängde helt enkelt ut liberalerna ur arrangemanget. Det, om något, är att visa politisk handlingskraft. Den ekonomiska liberalismen, som fullständigt dominerar alla ytor i samhället, fick helt sonika finna sig i att vara exkluderade för en gångs skull. Mycket imponerande att bryta en falsk samförståndsanda på det sättet. Tänk om vi kunde använda samma handlingskraft i t.ex. den antirasistiska kampen som mer och mer kapats av den liberala analysen?

Vem vet. I svallvågorna av årets diskussion om Pride kanske ett socialistiskt dito skapas eller åtminstone formerar sig tydligare. Det vore mycket glädjande, både rent politiskt och hbt-rättsligt (då faktiska strategiska beslut om vart man vill komma och hur står i fokus), men också för att jag har en känsla av att det skulle bli betydligt mer jordnära och folkligare än det superkommersiella supersexualiserade subkulturella fjortisjippo som Pride innebär. Då kanske ytor kan skapas där heternormativa män (som jag) faktiskt kan ta en kaffe i lugn och ro med en helt vanlig bög eller flata och bräcka några av de murar som idag utgör homofobins grunder och börja begripa att det rör sig om vanligt folk. Om grannar och arbetskamrater. Pride går inte den vägen idag, utan är vad det är, ett Stockholmsjippo som för många känns främmande och politiskt förvirrande. “Vänsterextremisterna” som nu därför  pekas ut som “sabotörer” arbetar därför i helt rätt riktning när de framhåller sunt förnuft och konsekvens i den könsidentitära soppan.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: