LO utmanar socialdemokratin och näringslivet får panik

Någon nuddar en korpulent man mellan armbågen och axeln i trängseln ut från tunnelbanan. Mannens till synes redan ansträngda och svettiga ansikte förvrids i utifrån sett barnslig smärta och han kollar frustrerat omkring sig, men ser bara ryggar som hastigt skyndar iväg efter perrongen. En kvinna går med matkassar lite längre bort och närmar sig rulltrappan. Med några knapptryck ringer han till SL:s ledningscentral och säger att han blivit misshandlad. SL inleder en jakt med kameror, anabolastinna Securitasvakter och i slutändan polis, då mannen säger sig tappat sin plånbok och blivit misshandlad.

Ungefär såhär skulle man kunna förklara paniken som uppstått i borgerligheten när ett djupt försvagat LO tagit ett “principbeslut” att motverka privata vinster i välfärden. Ett beslut som är taget efter de många vårdskandalerna, de försämrade skolorna och den kapitalflykt som sker till riskkapitalister som gett sig på allmännyttan de senaste 20 åren och nu ger sig in ännu mer på djupet när bostäder, apotek, skolor och stora delar av vården inte räckte.

LO vill helt enkelt att målsättning med välfärd ska vara service, inte profit. Men än så länge är det bara ord i ett ytterst luddigt beslut utan praktiska åtgärdar  som dock är folkligt populärt men har föga politiskt stöd förutom hos Vänsterpartiet som även tagit till polisanmälningar som medel.  Däremot har detta beslut katalyserat en mängd reaktioner redan i sin linda, och därför öppnat frågan hursomhelst. Oavsett vad de ville, så har de petat på bikupan med pinnen.

LO attackerats nu t.o.m. av diverse socialdemokrater som vi sedan av mitten av 80-talet lärt känna väldigt väl som “nytänkarna” (aka högern). Som vanligt blir det alltså en splittring och interna strider bland sossarna. Det anmärkningsvärda den här gången är att LO tar autonoma beslut från partilinjen – stödda av enskilda oldschoolsossar som muttrat över nydaningen högerut sedan Göran Perssons dagar. En bredd i protesterna börjar alltså formeras, kampen hårdna och gränsdragningarna dras. Det rör på sig och framförallt är det högern som inte bara rör på sig, de kutar för vad livet är kärt, till skyttegravarna och mantlar k-pistarna med i princip varenda mediaorgan som finns. Då är det dags att vi själva böra röra på påkarna.

De enda som verkar stå på LO:s sida fullt ut i partipolitiken verkar dock vara Vänsterpartiet som kan hämta hem en hel del sympatier för något som kan förklaras som en folklig vrede efter åratal av skandaler på skandaler i skola, vård och omsorg. Så att tala om att stöd saknas bara för att enbart (V) politiskt agerar på detta är felaktigt, de är däremot de enda som inte är bakbundna av en junta ekonomer som knappt fått sätta sin fot på samtliga partikanslier för drygt 15 år sedan på grund av sin liberala radikalism.  Det som behövs nu är att ta denna vrede och samordna den, något som LO förmodligen siktar på i dagsläget, men som mycket väl kan förändras beroende på hur det hela utvecklas framöver.  Hur mycket tryck som kan sättas på diverse pampar att inte backa från kraven helt enkelt.

Att grannländerna dessutom verka vara något smartare än oss pekar på att grunden för ett massivt missnöje kan läggas. Statistik, mobilisering, idéer, praktik –  inom- och utomparlamentarisk och facklig mobilisering – allt detta är på plats, om än i mikroformat just idag. Det som behövs är nu att klara av den massiva PR-kampanj som mobiliseras i näringslivet, media, i tankesmedjor och även bland Socialdemokraterna mot alla former av större mobilisering. för denna fråga. Den folkliga vreden är vårt bästa vapen och deras största skräck.

Det ultimata målsättningen nu för kapitalet är att denna fråga på sin höjd ska bli en “valfråga” (problematiskt för S, viss fördel för V) och ännu bättre – bara försvinna iväg i takt med att oppositionen i (S) inte klarar av partitopparna. Detta kan man kalla en politisk “normalisering” av frågan helt enkelt. Vårt mål är snarare att belysa, dra fram, stödja LO:s krav och dessutom tvinga dem att genomföra dem.  Det är där vi kommer in i bilden i allt från fackliga till utomparlamentariska aktivister.

LO:s hot om att riva upp “lagen om valfrihet” och försöka göra så att vård, skola och omsorg drivs av sociala målsättningar verkar alltså utmanat hela politiska etablissemanget.  Det är kanske den största utmaningen, efter ilskan mot bemanningsföretagen, mot den nyliberala socialdemokratin vi sett på den här sidan 2000-talet. Var Carema droppen, kan man fråga sig? Hur som helst är all denna debatt i sig en lysraket i himlen för folk att börja agera om de ska få något gjort, annars vet vi redan nu vilka som drar hem debatten.

Kommer LO klara av att ensamt vara slagskeppet i kampen mot riskkapitalisterna? Tveksamt, integrationen med näringslivet är för intimt, däremot kan nog slagskeppet i sig öppna en myriad andra verktyg att agera i frågan – och  folkliga mobiliseringar tändas på nytt – och aktioner följa i svallvågorna av massiva LO:s rultande framåt.

Jätten har rört på ett lillfinger och nu gormar näringslivet om att de är för “passiva” och det är rena rama “70-talet igen” – det är skrik för allmän mobilisering, tro inget annat.  Nu slår de till innan det är försent, en hel bredd av frågor står på spel som i slutändan handlar om politiska beslut. Vinner de debatten kan de garanterat avreglera och privatisera ännu mer, då är “frågan över”, så att säga, och fler reformer kommer genomföras “med stöd av” i så fall denna vinst.  En sak är alltså säkert: även om det bara är ord så öppnar LO:s beslut för ökad kamp över hela skalan. Kapitalet har som sagt redan börjat, när börjar vi?

Ja, hur vi än ställer oss till LO som organisation eller projekt så bör vi använda utrymmet som öppnas i frågan i och med detta. Det är bara på så sätt som vi kan försöka bidra till att hålla LO på rätt kurs till partipiskar viner för hårt. Låt oss därför hjälpa till, på de sätt vi kan, för att hålla debatten, kampen och mobiliseringen vid liv – så att vi blir så starka så att även om LO nu tacklar av i de socialdemokratiska inbördeskrigen som vi kommer se, så finns det krafter nog att fortsätta utan dem.

Advertisements
Comments
One Response to “LO utmanar socialdemokratin och näringslivet får panik”
Trackbacks
Check out what others are saying...
  1. […] LO’s beslut skakade om och skapade smärre panik bland borgerliga politiker och näringslivet i början av veckan. Till och med sossarna fick smått panik när LO bröt mot partilinjen. Näringslivet  manade till kamp vilket nu fått parlamentariskt genomslag. Och redan nu kan vi avläsa hur strategin mot dessa krav, som företräds parlamentariskt enbart av Vänsterpartiet idag, har lagts upp när till och med Pensionärernas Riksorganisation (PRO) anklagas ha “socialistiska reflexer” efter att ha skrivit ett debattinlägg som kritiserar de politiska förslagen om tvångs-LOV. […]



Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: