Första-majtal, Sundsvall 2012 och lite om scenografi

Få första-majtal är idag intressanta överhuvudtaget ur politisk synvinkel. De flesta tenderar att fastslå hur positionerna ligger i klasskampen (..Det går åt helvete på grund av alliansen..) och sedan på sin höjd bejubla någon utrikespolitisk fråga eller slita på med gamla retoriska knep från 1960-talets slutfas. Några få lysande undantag finns dock. Renzo Aneröds tal för Socialdemokraterna i Göteborg 2010 är utan tvekan en av de få referenspunkter man i så fall ska titta på om man är intresserad av dramaturgi och retorik.  Föredömligt är det också att faktiskt omsätta tal, men även föreläsningar, till faktiska videos av högre kvalitet och med musiksättning. Ett tal blir inte roligare där hemma om det bara läses rakt upp och ned. Bilder, film och ljud som integrerats väl i budskapet lyfter helhetsbilden.

Johannes Regell från Socialisterna tenderar att också dra hem lite applåder. Han har haft vett nog att analysera de betydligt tristare talarna från t.ex. Vänsterpartiet, och därför skaffat sig sin speciella råa, cyniska och alltid empiriskt korrekta stil. Vissa talare från Syndikalisterna tenderar att ha liknande attityd, men sällan samma glöd.  Ofta, och tyvärr, pratar folk från ett papper, tittar ned i marken, kör av sin repertoar och går hem, oavsett nu vilken politisk åskådning man bär på. De värsta exemplen av första-majtal jag hört är ett lågt mumlande, gärna om långbortistan, som hållits av ungdomar som nästan setts ut att skämmas för sina åsikter. Så ska det såklart inte vara. Talare, liksom kamrater på sidan om och vid talaren, ska i min mening vara stolta, hela och rena och stå för sin sak. Likväl som banderoller och fanor ska vara välskötta och tydliga.

Erik Åslund, Norrlandsansvarig för Socialisterna, sticker ut någorlunda, även om mer går att önska både i form av talarstol och annan scenografi, som vettig mikrofonutrustning, till exempel handsfree. Men även vissa retoriska grepp. Det är aldrig bra att ha ett papper i handen, och den energi och ilska man har i benen gör sig bättre i händerna. Ändå är det kul att promota det här talet, delvis för att det är långt ifrån Stockholm och storstäderna, delvis för att det innehar ett något högre snittbetyg än det mesta rent textmässigt. Där får vi tacka lokal anknytning och klassfrågor framförda på ett vasst och smart sätt.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: