Avskaffa första maj?!

På min arbetsplats diskuterar vi politik ofta och gärna. Det är väl det mest populära efter sport och relationer.  Det kan ha att göra med att det är en traditionell industriell produktion som är förlagd i Norrland. Socialdemokraterna dominerar det fackliga och politiska livet på arbetsplatsen till såna där procentuella höjder som nog riksdagspartiet bara kan drömma om. Jag har däremot svårt att tro att budskapen från rökrutan skulle passa in i Socialdemokraternas politiska ambitioner. Kjell-Olov Feldt skulle väl skrika om interneringsläget för “kommunister” om han någonsin tog sig en pratstund med fotfolket.

Men från facktopp till oorganiserad och vanlig kaffedrickare går diskussionerna varma om det mesta och det är i regel högt i tak – allt från att kasta molotov cocktails på Svenskt Näringsliv och “göra som i Frankrike”  till att “stänga gränserna för invandringen” brukar kastas fram på en vanlig vecka. Allt som oftast pratar vi dock om vad som händer på arbetet, om kollegor som strejkar utomlands  eller konstiga produktionsförändringar arbetsledningen kommer med, eller bara om hur läget ligger.  I regel brukar vi som i någon bred mån tillhör arbetarrörelsen kamma hem de flesta 5-minutersdebatterna. Några aktiva sverigedemokrater finns t.e.x. inte längre att tala om som motstånd.  Första maj är en sådan sak vi diskuterat nu på senaste tiden.

När jag frågade om en kollega, tillika vald socialdemokrat i en kommunal nämnd, skulle gå på första maj var svaret gjutet “Självklart”. När jag sedan frågade om vad man skulle kunna göra för att göra det mer intressant och pratade om saker som föreställningar, gratis kaffe, föreläsningar med mera, så slog han bort det hela kort: “Det är enkelt, låt folk arbeta på första maj!”. Inför ett sådant påstående blir man ganska ställd: ska vi retirera ytterligare från våra landvinningar? Har han tappat hoppet helt?

Kollegan fortsatte: “Vi och våra förfäder har tillkämpat oss allt […] a-kassa, semester, 8 timmars arbetsdag. Allt!” genast vände min skepsis. Analyser som innefattar den början brukar väcka mitt intresse. “Men kolla nu. Inte en jävel bryr sig. Och då tar de allt ifrån oss, vi retirerar hela tiden. Det vi säger på 1 maj är i regel bara för att putsa fasaden på oss själva. Om 30 år är vi ett u-land i den här takten. Så mitt svar står klart: låt folk jobba på första maj. Då kanske de får något perspektiv på de vinningar vi faktiskt gjort och som nu tas ifrån oss utan ens ett pip till protest.Vi måste kämpa för dem!! Inget av allt det här har kommit från ovan, vi har inte fått något till skänks!”. Ett intressant ställningstagande. Till och med radikalt.

Man lyssnar såklart intensivt även om han är fullt övertygad om att man inte riktigt hänger med och dragit på stora agitationsvästen.  “Varför ska vi ha 1 maj om folk ändå bara vill meka på bilen eller få en dag att vila på? Det är vår kampdag, vi ska vara på gatorna och försöka förändra, men idag så spelar vår dag ingen roll länge. Ta bort ledigheten, vi förtjänar den inte!” fortsatte min kollega som nu brusat upp och varvade sina argument med svordomar över Alliansens alla förändringar och hur samhället blivit.

“Om vi tog bort första maj, då kanske folk skulle börja begripa att man måste slåss för sina rättigheter igen. Även om det bara är symbolik, en uppvisning idag, så kanske folk skulle börja begripa vad som händer. I den här takten har vi ju ändå inget första maj, eller arbetarrörelse att tala om!!” han avslutade det hela med “Kämpar man inte, då har man ingen jävla rätt att gnälla heller”. Sedan skulle han iväg och jag stod kvar och funderade över det som sagts. En partiaktiv socialdemokrat som är så förbannad på passiviteten att han funderar på att ta bort första maj, alltså spräcka alla illusioner, för att få folk att inse vad som sker? Det kanske finns hopp trots allt.

Det är precis sådan där inställning som faktiskt gör första maj värd att uppmärksammas – trots sin ilska är det precis en sådan radikal inställning som första maj är tänkt att föra fram.  Och på sitt sätt har han väl rätt: kämpar vi inte så har vi inte rätt till första maj. Och idag kämpar vi inte, inte tillräckligt. Vi nöjer oss på något sätt med första maj, förtjänar vi då den dagen?

Jag önskar er alla en god första maj hursomhelst.  Men ha i åtanke att vår politik inte handlar om promenader, paroller, tal eller banderoller en gång per år. Det handlar inte heller om att vi en gång per år ska hedra vår historia. Det är de övriga 364 dagarna vi ska kämpa på riktigt och skapa vår egen. Först då kan vi återskapa första maj till den styrka och glans detta datum faktiskt förtjänar.

Imorgon kommer vi även hålla en tyst minut för alla dödade i industrin. 57 stycken bara i år inom industrin. Facket stödjer och arrangerar vårt deltagande i Workers Memorial Day som arrangeras över landet av olika instanser, från lokala fackklubbar till t.e.x. Förbundet Arbetarsolidaritet. Till minne av alla arbetare som dör varje år i arbetsrelaterade olyckor. En statistik som sorgligt nog ökar konstant. Håll utkik där du bor.

Advertisements
Comments
One Response to “Avskaffa första maj?!”
  1. marcuszingmark says:

    Är inte det en förhållandevis vanlig inställning att vi är otacksamma? Idén att om vi förlorar ännu en landvinning så kanske vi “inser” och “uppskattar” mer.

    Med tanke på hur arbetarrörelsen retirerat och stannat av så borde vi enligt den logiken känna en enorm uppskattning vid det här laget.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: