Västerbotten: Mikrokamperna och Uranbrytning i horisonten

I Västerbotten bubblar det. Nyss vann folkliga protester mot förslaget att lägga ned Scharinska villan i Umeå, sedan länge ett centrum för stadens rockkultur.

På sjukhuset utvecklas och pågår ett löneuppror bland sjuksköterskorna – en intressant ytspänning på en arbetsplats som väntar långtgående nedskärningar framöver. I samverkan med landstingets övriga nedskärningar så kokar inlandet av vrede efter att en ambulans dragits in och en vårdcentral i Dorotea lagts ned. Lokalbornas ockupation av sjukstugan och kampanjen “Doroteaupproret” blev riksnyheter. På landstingsfullmäktigemöten i Umeå så kommer protesterande Västerbottensbor in och demonstrerar och åker flera mil för att ställa sig utanför möten med plakat som “lika vård för alla”.  Till och med i borgerlig och liberal press så börjar opinionsläget att svänga för det folkliga missnöjet mot landstingets ständigt pågående nedskärningar.

Samtidigt står Umeå inför kraftiga förändringar och ett folkligt missnöje har vuxit fram mot mångmiljonprojektet “kulturhuvudstad 2014” som inte bara omformaterar hela centrala innerstan utan även flyttar populära bibliotek och utraderar gemensamma ytor till förmån för fler gallerior, affärer och shoppingstråk. “Kulturhuvudstaden” verkar mest vara ett jippo för att förse Umeås redan stenrika bostadsoligarker med mer klirr i kassan. Samtidigt växer kritiken mot den kraftiga maktkoncentrationen i lokalmedia och den dåliga luften i centrala Umeå. Det bubblar. Men i skuggan av det så sker det ännu mer dumheter.

 Efter de stora konflikterna och skövlingen av vår skog så repeterar sig mönstret nu om rätten till vår mark. Det handlar om Uranbrytning, ett av jordens farligaste ämnen.  Sedan mitten av 00-talet, efter Alliansen kommit till makten att tillägga,  så har amerikanska och europeiska bolag (som Continental Precious minerals)  försökt etablera sig i Åsele efter att uran för “åtskilliga miljarder”  hittats under stora Björkråmyran i byn Fäboliden och på andra ställen. Norrland kryllar av Uran, och diverse skurkstater och företag siktar på att få tag på den för så billig peng som möjligt, ivrigt påhejade av nyliberala politiker.  Ryggradsreflexen från Åseleborna blev helt legitimit rassande. Omgångar av protestlistor har skrivits och ett flertal möten har hållits sedan dess. Försök till en bred kampanj har rests ett flertal gånger. Jan Björklund (FP) slog igenom förslaget om ökad uranbrytning 2010.

Men senast förra året samlades 9000 namn in i ett sista försök att hindra etableringen, målsättningen var att överlämna protesterna till dåvarande näringslivs minister Maud Olofsson. Hon nekade att ta emot namnlistorna. 9 000 västerbottningar från inlandet är en markant procentuell politisk kraft. I jämförelse kan man poängtera att det bor 1800 personer i Åsele. Ändå ignorerades protesterna. Sedan har det varit tyst förutom enstaka “Ring P1”-inslag och i lokal media. Efter att Maud “Västerbottens skam” avgått så har nu Annie Lööf tagit över ansvaret för frågan. Allting tyder på att hon kommer göra exakt som Maud i den här frågan. Något hon själv belyser kraftigt i den riksdagsdebatt som hållits i ämnet senast i december 2011.

Den lokala kämpen Erik har satt sig in och observerat vars prospekteringarna sker:
“Det är t.ex. vid Aborrviken och Björkråmyran, Åsele kommun, Aronsjö i Vilhelmina, Ormsjö i Dorotea, Långtjärn vid Stor-Dobblon i Sorsele samt Gunnarn och Laisbäck i Storuman. De senare med avrinning mot Umeälven därifrån dricksvatten hämtas för befolkningen i tätorter som Lycksele och Umeå. Vi måste självklart välja vatten för livet och evig tid istället för uranbrytning för någon generations förbrukning av uran. De gäller både i vårt land och i andra folks länder.” 

Allt markerat är prospekteringar för Uranbrytning sedan 2006

Låt oss nu reflektera lite över det här.
För det första så köper Sverige idag uran från Australien. Uranet som kommer att brytas i Västerbotten kommer att exporteras till utlandet och vinsterna kommer alltså inte att tillfalla lokalsamhället förutom de arbetstillfällen som skapas. Uranet kommer inte heller tillfalla Svensk kärnkraftsindustri, utan okända aktörer utomlands.

För det andra är huvudargumentet för en etablering att “det skapar jobb” via gruvnäringen. Låt oss nu ta i  beaktande att det är en stor arbetslöshet i Åsele som redan lider av nedskärningar. Det förvånande här är i det fallet, varför inte etablera ett företag vars vinster faktiskt tillfaller en så pass utarmad kommun som inte ens har råd med en ambulans? Majoriteten av intäkterna (99,85%  av inkomsterna enligt relativt nya siffror)  kommer alltså tillfalla kapitalägarna, inte Norrlands inland. Det är alltså, om man får vara så grov i käften: kolonialism. När väl dessa bolag tagit sitt uran, så kommer de också lämna inlandet ännu mer förstört än vad det redan är. Dessa områden kallas i USA bl.a. för “dead areas”, där i princip all fauna slagits ut. Försöket med att etablera en guldgruva i området (Lappland Goldminers)  har i dagsläget kapsejsat totalt. De tidigare gruvförsök som lanserats i  Norrlands inland har som mest gett 180 arbeten (Kristineberg), något som knappast förhindrar avfolkning precis. Varför satsas det inte på t.ex. kunna framställa och exportera rent vatten, vilket är en global bristvara?

För det tredje så är motståndet mot gruvan stor. Risken för miljöförstöring är överhängande, speciellt eftersom det kommer ske i myrmark, och uranbrytning leder i regel till läckor av radioaktivt vatten.  Detta skulle kontaminera ett flertal sjöar och Umeälv för 100 000-tals år framöver. Fisket, jakten, rennäringen, bärplockning och andra lokala industrier skulle slås ut helt. För att inte tala om den ekologiska katastrofen.

För det fjärde så hade den nu misslyckade guldgruvan redan i startgroparna beräknat en livslängd på 5-6 år med toppmodern teknik tillgodo. Hur länge är urangruvan beräknad att kunna stanna? Är det verkligen en investering för arbete, trygghet och välfärd?  Sätt detta i perspektiv med den förstörelse av natur och rent dricksvatten som finns i närheten. Är 5 års guldgruva, som hamnar i andras fickor, värt att offra vår skog och mark för? Vad är då uranbrytningen värd?  Vår skog och mark  innefattar uppslag för betydligt vettigare näringsverksamhet i sig själv än att bryta uran åt i första hand kärnvapennationer som USA och Frankrike.

Sedan 2005 har alltså dessa företag prospekterat i Norrland och ingenting tyder på någon förändrad attityd bland makteliten på Rosenbad. Fullskalig gruvdrift beräknas komma igång inom kort. Ivrigt påhejad av Allianspartierna och i synnerhet Centerpartiet, vilket i sig nästan är humoristiskt då (C) försöker lansera sig som ett “miljöparti” i Norrlands inland. Är det sånt här de menar med “en miljöpolitik för Norrland”; uranbrytning?

Situationen ser alltså faktiskt exakt likadan ut som i fallet med skogsindustrin på 70-talet. Vi exporterar råvaror utomlands och får ingenting för det. Vi förfinar inte ens våra resurser (vilket skulle ge betydligt mer än 180 jobb), eller drar nytta av våra inhemska resurser för att kunna ge samhället och välfärden en behövlig ekonomisk boost. Istället säljer iväg vår arbetskraft, naturresurser och ekologiska mångfald för en spottstyver. Protester eller inte, så spelar det ingen roll i sammanhanget: Allt är underställt företagens etablering och profit, och vi får inget för det. Det är dags för motstånd!

Slutfrågan blir alltså: Är det värt att bryta Uran för 180 arbeten i fem-sex år när vi vi vet att konsekvenserna av det kan bli förstörd natur och livskvalitet  i 100 000 år? Var är de långsiktiga investeringarna i Norrlands inland i välfärd, natur och arbeten? Sådant här är bara dårskap och det sker enbart för att vi är för dåliga för att slänga ut tokarna när de visar sig.

Oppositionen mot detta förslag leds idag av Vänsterpartiet, och främste talesman har varit Jonas Sjöstedt. Vid hans tillträde som ny partiordförande har det dock varit påfallande tyst om den här frågan. Vänsterpartiet i Umeå talar inte lokalt om frågan i någon större bemärkelse.  Samtidigt visar tidigare protester via media, namninsamlingar och andra påtryckningssätt hur tydligt de ansvariga politikerna skiter i vad norrlänningarna tycker och tänker om saken.

Är det inte dags att återvitalisera denna fråga med de erfarenheter och  lärdomar vi lärt oss av de andra kamperna i Västerbotten?

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: