Angående Carema-frågan

Under hösten 2011 framkom det att det finns omfattande brister på flera äldreboenden som drivs av det privata sjukvårdsföregaget Carema. Det hela började med avslöjanden gällande situationen på det Carema-drivna boendet Koppargården i Stockholm. En rad anställda på Koppargården lämnade sina arbeten och flera anhöriga till de boende kontaktade den medicinskt ansvariga sjuksköterskan (MAS) med klagomål över bristerna. Då gjordes en oanmäld inspektion som visade allvarlig underbemanning och bristande skydds- och hygienutrustning med omfattande risk för smittspridning till följd. Under de senaste åren har antalet dödsfall på Koppargården ökat kraftigt och det är inte särskilt förvånande med den bristande hygienutrustningen som finns som gör att personalen inte på bästa sätt kan stoppa spridningen av olika virus. Detta är dock bara en liten del i det hela, för Socialstyrelsen utreder just nu hela 150 tillsynsärenden mot olika boenden eller annan sjukvårdsverksamhet som drivs av Carema.

Felaktigheterna kring Carema stannar dock inte bara vid tillsynsärenden och brister i den rent praktiska verksamheten, utan det har dessutom framkommit att företaget har bedrivit omfattande skatteplanering och för ut stora summor från landet till olika skatteparadis med hjälp av egna interna lån. Det ligger till på så vis att Carema ägs av riskkapitalbolaget Triton och detta Triton har ett system med interna lån mellan olika delar av bolaget. Med en hög ränta på dessa interna lån kan man få det att se ut som att Carema inte går med någon vinst och Carema behöver därför bara betala en väldigt begränsad bolagsskatt i Sverige. Samhället går förstås miste om flera hundra miljoner i skatteintäkter och dessa pengar skulle kunna användas för att rusta upp äldreboendena istället. Triton äger inte bara Carema, utan även en rad andra svenska företag där liknande system för skatteplanering används för att föra ut pengar från Sverige till olika skatteparadis där räntorna är skattefria.

Hela ärendet kring Carema visar på vad som kan bli effekterna av privatiserad sjukvård. Det är någonting som de politiska högerkrafterna förespråkar och det är genom deras privatiserings- och utförsäljningspolitik som ett scenario som detta har kunnat bli möjligt. Ärendet kring Carema visar höger- och privatiseringspolitikens effekter i praktiken och det som har inträffat är någonting som gynnar några få företagstoppar, men som skadar det stora flertalet: alla anställda, vårdtagare och anhöriga. Vidare visar Carema-affären att privatiseringar och vård med god kvalitet är saker som inte kan förenas med varandra. Det ena utesluter det andra på så vis att en privatägd sjukvård i första hand jagar ekonomiska vinster för företagsägarna och för att nå så höga vinster som möjligt är de tvungna att dra in på vårdkvaliteten istället. En vård med god kvalitet, där arbetsvillkoren för personalen är god och de får all bemanning och utrustning som krävs för att bedriva bästa möjliga vård, ger inte alls lika höga vinster åt företagstopparna. Det är därför som situationen på Carema har blivit på det här viset.

Under hösten och vintern 2011 har det avslöjats fler och fler oegentligheter kring detta bolag. Carema är uppenbarligen inte intresserade av att åtgärda dessa problem och välkomnar inte förslag på förbättringar. Det har visat sig framförallt genom att bolaget har sparkat de läkare som kritiserat bristerna och kommit med förslag på åtgärder. Ansvariga läkare vid Caremas boende Koppargården lämnade in en rapport om brist på läkemedel och brist på kompetens hos personalen vilket har lett till dödsfall till följd av blodförgiftning och flera fall av onödiga amputationer. Den typen av kritik accepterade inte Carema som därefter valde att bryta avtalet med dessa läkare.

Det finns mycket starka kopplingar mellan Carema och den borgerliga alliansen, framförallt Moderaterna. En ledande moderat i Norrtälje har suttit i styrelsen för Carema och varit chef för bolagets sjukvårdsavdelning. Flera moderata politiker i Stockholms län har eller har haft chefspositioner inom Carema och det är ingen tvekan om att deras politik har gett Carema möjlighet att expandera och sprida sin dåligt skötta sjukvård och äldreomsorg. Moderaternas tidigare andre vice partiledare har under de senaste åren haft uppdrag som rådgivare åt Carema och den rådgivningen tycks inte ha givit särskilt bra resultat för vårdtagarna.

Vid ett Carema-boende i Järfälla har Stockholms stad velat avskeda läkare som kritiserat brister, med motiveringen att dessa ”sprider oro”. I ett läge där boende dör som ett resultat av bland annat bristande hygienutrustning och underbemanning finns det all anledning för oro och det är knappast läkarna som är ansvariga för detta, utan bolagets ledning. Kristdemokratiska äldrelandstingsrådet i Stockholms län skyller på vårdvalssystemet angående frågan om att läkare som påtalat brister har fått sparken. Då är det viktigt att komma ihåg att det är just de borgerliga allianspartierna som har drivit igenom detta vårdvalssystem. Än så länge är systemet valfritt för de olika landstingen, men alliansens äldreminister har uttryckt en vilja om att omvandla detta frivilliga system till ett tvingande vårdvalssystem 2014, vilket kommer ge den här typen av effekter även för de landsting som idag har valt att inte tillämpa vårdvalssystemet.

Caremas agerande för att maximera företagsledningens vinster har inneburit att man hållit underbemanning på sina boenden för att spara på personalkostnad, att man köpt in långt ifrån tillräckligt med hygienutrustning och läkemedel för att spara in pengar även där. Effekten har blivit, förutom väldigt stora vinster hos ledningen, att boende har svultit ihjäl av undernäring, att boende har dött av blodförgiftning och att virus och bakterier har spridits på Caremaboenden i en hög utsträckning. I december rapporterades det dessutom om att ett Caremaboende i södra Stockholm drabbats av MRSA-bakterier, resistenta bakterier mot nästan alla kända typer av antibiotika och därför extremt svåra att behandla och bekämpa.

Rapport från Studieförbundet Näringsliv och samhälle

Någonting som är värt att nämna i samband med Carema-frågan är att Studieförbundet Näringsliv och samhälle, SNS, under september 2011 kom ut med en rapport som pekar på att privatiseringens effekter inom den svenska välfärden är dåligt utredda. I andra hand pekar rapporten på att, när det kommer till de undersökningar och studier som väl finns, saknas det belägg för att privatiseringar inom vård, skola och omsorg skulle leda till förbättringar i kvalitet och effektivitet, vilket den borgerliga regeringen dock alltid har hävdat. Kort sagt kan rapporten sammanfattas med att den borgerliga regeringen av ideologisk övertygelse har genomfört en rad privatiseringar av den svenska välfärden helt utan att följa upp effekterna och se om resultatet verkligen har varit lyckat, vilket allmänheten bör kunna förvänta sig att beslutsfattare gör. När en åtgärd inte får positivt resultat finns det anledning att stanna upp och tänka till, men den slutsatsen har inte regeringen dragit, utan de fortsätter på den inslagna samhällsdestruktiva linjen helt utan reflektion.

Att överge en väl beprövad offentligt driven välfärdssektor och istället utan rimliga förberedande utredningar lägga över mycket av dess uppgifter i händerna på privata aktörer är i allra högsta grad oansvarigt. För att ta upp några konkreta punkter från rapporten: i sin sammanfattning skriver SNS att forskningsresultaten inte visar på några entydiga effektivitetsvinster av privatiseringen inom välfärdssektorn. Ej heller finns det några tydliga belägg för en ökad kvalitet. Den effektivitet som regeringen genom sina privatiseringsåtgärder har eftersträvat har uteblivit på det viset att utföraren, med andra ord privata företag inom äldreomsorgen eller friskoleföretag, tjänar mer pengar än de kommunala och statliga utförarna gjort tidigare, men det gynnar inte skattebetalarna eftersom kostnaderna inte har minskat. Sammanfattningsvis är kostnaden för att bedriva välfärd desamma nu som tidigare, men vinsterna har blivit större, alltså att pengar förflyttas från det offentliga till ägarna av de privata företagen.

SNS tar upp i sin rapport att det överhuvudtaget är svårt att mäta kvalitet inom välfärdssektorn. Olika tänkbara mått har rejäla brister, såsom att mäta utvecklingen av elevernas betygsresultat som ett kvalitetsmått på skolan. I och med fenomenet med betygsinflation där skolor, friskolor såväl som kommunala, sätter glädjebetyg på sina elever för att öka skolans anseende, är detta ett opassande mått för kvalitet. Vidare tar SNS upp att privatiseringen har en segregerande effekt på så vis att personer med bättre ekonomisk ställning proportionellt sett är överrepresenterade som kunder hos de privata aktörerna, vilket skiljer de välbärgade åt från de inte fullt så välbärgade när det kommer till välfärdstjänster.

Trots att SNS arbetar på uppdrag av näringslivet går det i rapporten att läsa att rapportens författare inte riktigt anser att välfärdssektorn passar för privat marknad och den typen av konkurrens överhuvudtaget, bland annat eftersom en riktig kapitalistisk konkurrens kräver låga trösklar för inträde och utträde, så kallad flexibilitet. Att aktörer inom välfärdssektorn kan verka med denna flexibilitet är en omöjlighet eftersom det skulle kunna skada människors hälsa ordentligt, om företag kunde gå in i och ut ur välfärdssektorns marknad hur som helst och kunder slussas mellan olika företag utan eftertanke bara för att något företag helt plötsligt har beslutat att lägga ner sin verksamhet.

De privata bolagens vinster

De privata bolagen inom vård, skola och omsorg gör mycket stora vinster och dessa har ökat i rask takt under de senaste åren, under den borgerliga regeringens styre. Antalet anställda inom vård, skola och omsorg som drivs av kommuner och landsting har minskat med 27 000 personer mellan 2008 och 2009, medan den privata sektorn istället har ökat sin verksamhet med 15 000 personer. När det gäller vinsterna har de privata bolagen under 2009 gjort vinster på 18 miljarder inom skola, 22 miljarder inom vård och omsorg och 18 miljarder inom hälso- och sjukvård. Det är en vinstökning för dessa tre sektorer på mellan 12 % och 15 % på bara ett års tid. Vissa privata vårdbolag har i själva verket gjort vinster på omkring 25 %. Det visar dels att de privata bolagen tar över mer och mer av det som tidigare varit styrt av det offentliga. När det gäller de stora vinsterna går det bara att se på exemplet Carema för att förstå hur vinsterna har uppstått: genom underbemanning och brist på nödvändig utrustning för att spara in på utgifter och mjölka fram så stora vinster som möjligt.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: