Svar på Dan Eriksson och kort om socialistisk invandringspolitik


Här följer några korta svar på den kritik nationalsocialisten Dan Eriksson gett mig på Radio Framåt.

“Eller kan Stellan, eller någon av hans socialistkumpaner, förklara på annat sätt varför dessa gäng så sällan (om någonsin?) ger sig på gamla gubbar från Afrika eller Mellanöstern? Eller varför de våldtar svenska flickor men sällan (eller aldrig?) muslimska flickor med slöja?” Föregående detta citat säger Dan Eriksson “Konsekvent väljer Stellan, och andra socialister, att inte se den etniska dimensionen av brottsligheten

Geografiska faktorerna:

För det första så kan vi konstatera följande: Skälet till varför kriminella gäng i större utsträckning ger sig på unga svenskar, unga män i synnerhet och sekulära kvinnor  är för att de i större grad än t.e.x. pensionärer, rörelsehandikappade och religiösa rör sig ute i samhället. Äldre, svenskar som andra, stannar i regel inne i större utsträckning. Bland olika religiösa grupper så är unga kvinnors rörelsefrihet förhindrad av traditionella normer i stor utsträckning. Hur många unga muslimska kvinnor med slöja går på spritfester i ung ålder till exempel? Eller för delen lockas av den kriminella identitetens “manlighet”? Här har religionen både en positiv och negativ funktion i värderingarna. Det är en säkerhetsbarriär mot ett mer brutaliserat samhälle, men fråntar även den individuella friheten att t.ex. söka en partner på egen hand eller agera självständigt fritt från påtryckningar från anhöriga.  Även heltidsarbetande blir drabbade i mindre omfång av kriminaliteten än deltidsarbetande. De är på jobbet helt enkelt. Buset är det inte.

Kriminellt småbus ger sig på grupper som rör sig på stan helt enkelt och som av olika anledningar, som arbetslöshet, befinner sig på oturligt och olyckligt på  samma plats och samma tid som förövarna.  D.v.s. det är vanlig arbetarklass som blir drabbade. Vi bor i samma geografiska områden och vi saknar i regel heltidsarbeten eller andra sysselsättningar (familjegrundandet har ju lyfts upp en generation) vilket gör att vi hamnar i samma “sfär” som de kriminella i vårt område – t.e.x. på lokalpuben, en hemmafest, utanför kiosken, i kön till McDonalds eller på tunnelbanan hem. Det ursäktar inte de kriminellas illdåd ett minsta dugg. Men det förklarar varför vissa grupper blir i högre drag drabbade än andra av deras framfart. Och framförallt borde det sporra boende till att börja säkra sina lokalsamhällen innan kriminella gäng etablerar en faktiskt dubbelmakt. Som jag har poängterat innan så kommer ingen annan göra det åt dem. Politikerna tjänar pengar på utvecklingen som sker. Det får vi aldrig glömma.

Rasism som internationellt fenomen

Sedan är det klart som fan att det även finns inbitna rasister bland invandrargrupper som ger sig på Svenskar bara på grund av vår bakgrund. Precis som det finns en hel del strider mellan olika invandrargrupper med olika religiösa och etniska bakgrunder. De åsikter och världsåskådning som Dan Eriksson härbärgar är således knappast unika för vita européer utan en åsikt som delas av allsköns idioter, med allsköns etniska bakgrunder, och vissa av dessa bor mitt under näsan på oss och hänger sig med nit i att dra upp etniska gränsdragningar för konflikter. Att vi sedan särskiljer “utländska rasister” från de “vita rasisterna” är fullständigt idiotiskt. Det är knappast så att en invandrare per se har något “antirasistiskt patos” över sig . Enda korrekta antirasistiska analysen är, och kommer alltid vara, att idioter kommer i alla former och färger. Och med ett globaliserat samhälle är det av största vikt att begripa inte bara dessa grundläggande fakta, utan även att Dan Erikssons rörelse är i samverkan även med ett internationellt spektra av diverse reaktionärer, traditionalister och konservativa som vunnit kraft under nya ordningens förutsättningar. Har man ett synsätt att bara svenskar, vita och européer alltså kan vara rasister är man minst sagt efterbliven. Dan och hans gäng kommer i de flesta former och typer numera – från klänningsförsedda Codreanu’s i Mellanöstern till sionistiska bosättare och svarta etniska separatister. Allihop delar samma världsbild och arbetar i linje med de den rådande ordningens redan uppsatta politiska och ekonomiska mål (i “toleransens” och “religionsfrihetens” namn) att öka uppdelningen av samhället efter kulturella, religiösa och etniska riktlinjer.

“Den etniska dimensionen”

Sedan kan man ju också förundras över andra perspektiv på den etniska dimension Dan pratar om. Personligen undrar jag om medarbetaren Jonas De Geer inte riktigt berättat om hur t.ex. Glasgow ser ut nuförtiden? Sedan Margaret Thatcher’s krigsförklaring mot brittiska, skotska och irländska arbetarklassen, och “New Labours” fortsättning på detsamma, så har samhället brutaliserats oerhört.

Där har sedan 20 år en våg av kriminalitet svept, parallellt med nedskärningar och allsköns omställning till liberal hegemoni, över städerna som bland annat placerat Glasgow på samma dödsratio som Gazaremsan. Inte minst har fallen av misshandel, våldtäkter och bilstölder ökat markant och är brutalare än någonsin. Förövarna i det här fallet har till och med fått populärkulturella uttryck på sig själva som “Chavs” (Södra delarna av brittiska ön) och “Neds” (Skottland). Dessa kriminella gäng är uteslutande vita arbetarklasskillar utan jobb, som starkt pådrivna av populärkultur och en dröm om rikedom och makt, fullständigt tagit över gatorna. Alla vi som besöker dessa områden någon gång per år har minst sagt återkommit till Sverige med en fast övertygelse om att nordeuropeiskt DNA knappast är en garanti för en högre moraliska och etiska ståndpunkter och principer.

Denna utveckling verkar knappast trappa ned heller, med vissa områden mer eller mindre förvandlade till helvita Favelas där knarklangare, rånare, missbrukare och allsköns våldskåta ungdomar tillåts ställa hela lokalsamhällen i skräck. Här visar exemplet Dublin, men även lokala initiativ från republikanska rörelsen på Nordirland, föredömliga vägar framåt. Det visar också med tydlighet hur Dan Erikssons biologiska synsätt på kriminalitet är samma gamla vanliga metafysiska hittepå – det är de socioekonomiska förutsättningarna som spelar roll.

På många sätt är just utvecklingen på brittiska öarna och Irland viktiga referenspunkter för oss socialister i Sverige, det pekar åt det håll vårt eget samhälle är på väg. Brutaliseringen som skett där, kommer också att ske här, och den sker så för att den gemensamma välfärden kastats åt sidan och de socioekonomiska förutsättningarna för trygghet förvärras. I fallet ovan, i områden som knappast på något sätt kan påstås vara drabbade av invandring (snarare emigration och utflyttning), så finns det en direkt koppling med liknande områdens framtida öden i Sverige. Då främst kring nedlagda bruksorter som präglas av hög arbetslöshet och avfolkning.

För det andra: den etniska dimensionen av brottsligheten här hemma är en parameter som åtminstone inte jag blånekar. Jag är den siste som ställer mig upp och lovordar integrationen, invandringspolitiken eller avsekulariseringen utan någon som helst omdömesförmåga eller kritiskt tänkande. Integrationen t.ex.  har misslyckats fullständigt. Istället för att använda vett och planering, som i fallen med Finska, Chilenska, Grekiska och till stor del Jugoslaviska invandringsvågorna (idag ses de knappt som invandrare förövrigt) så sker idag invandringen utan någon som helst konsekvensanalys och efter idealistiska, inte praktiska, riktlinjer. Fokus har ändrats från integration, arbete (förut i Industrin) och assimilering till att  göra invandringen till en resurspool av billig arbetskraft dold under en massa floskler om “solidaritet” samtidigt som den svenska staten trycker in dem i ghetton, där det redan sedan länge etablerats en bostadslöshet. Denna utveckling går i samband med nedmonteringen av välfärd, skolor, bildning, industrin och den tilltagande urbaniseringen. Likväl som mer osäkra anställningar, utbredd barnfattigdom och förfallande fackföreningsrörelse. Allting samverkar så att säga till utvecklingen av en kontinuerligt populationspolitisk kris. Ytterligare en kris för att bibehålla kapitalismens fortsatta expansion i rörelse, det vill säga.

Samhällsförfall är lika med kriminalitet. Svårare än så är det inte. Gemensam välfärd är vårt svar.

Det socialistiska svaret.
Men nu är det ju faktiskt inte så att samhället drivs av etniska eller kulturella linjer – och därför kan man inte hänvisa till dessa parametrar om man nu ska förändra det.

Det är inte afrikaner som äger produktionsmedlen i samhället och Européer som säljer sin arbetskraft till Afrikanerna som tar ut mervärdet av detta arbete för egen vinnings skull. Det existerar inget mellanskikt av Kurder som administrerar Afrikanernas makt i samhället via media, polis och skola och håller Européerna på mattan med polis, indoktrinering och i slutändan våld.  Samhället drivs, och historien i stort, av relationen mellan Arbete och Kapital. Mellan Arbetarklass och Överklass. Även om vi i en apokalyptisk framtid skulle vara helt androgyna utan några som helst skillnader mellan varandra i hudton eller kultur. Eller för den delen att vi skulle leva i ett etnopluralistiskt världsapartheid, så skulle klasskampen onekligen existera om kapitalismen förutsättningar består.  Inte ens fascismen kunde ställa sig i vägen för historiens förlopp och de krafter som formar civilisationens utveckling.

Socialismens stora styrka är det ekonomiska synsättet, att se förbi idealistisk historieskrivning och samhällssyn. Vårt svar mot marknadsliberalismens myter om evig tillväxt, kapitalets ständiga expansion och globala hegemoni är och kommer alltid vara en planerad ekonomi.

I det spektrat infaller det naturligt att vi också ämnar att planera en vettig populationspolitik där kriser såsom arbetslöshet och bostadsbrist kan förhindras. Vi kommer med en planerad ekonomi även utan större svårigheter kunna planera en vettig flyktings- och invandringspolitik som baserar sig på hänsyn till välfärdsmässiga målsättningar, som trygghet i samhället och jobb, istället för myten om evig tillväxt och fritt kapital. Med en planerad ekonomi och vår kamp mot kapitalismens krisers och krig kommer även den nu historiskt rekordmässiga folkomflyttningarna att avta och åter nå ett stabilare flöde.

Framförallt innehar socialismen också ett likarättslig princip där alla människor i en stat behandlas lika. Detta betyder inte “Alla ska behandlas lika, men..”. Detta i kombination med vår princip om ett sekulärt samhälle, är vårt svar mot delvis liberalismens mångkulturalism och Dan Erikssons nazism – det är vårt sätt att säga att vi motverkar all form av splittringspolitik och uppdelning i samhället efter kulturella, religiösa eller etniska gränsdragningar. Vi ställer oss helt och hållet emot den symbios av liberalism och extremhögern som rasifierar och splittrar vårt samhälle och splittrar vår klass i olika intressegrupper ställda mot varandra. Vi bekämpar således både den politik som sådana som Mona Sahlin lyfter fram via sin statliga identitetspolitik från ovan (det är inte för inte sådana politiker pratar mer om bakgrund, olika grupper, och mångkultur än klass) eller för den delen extremhögerns revival efter förutsättningarna som  marknadsliberalerna skapat.  Men mer om detta ämne kommer vi på bloggen ta upp framöver. Tills dess rekommenderar jag denna text: Time To Dump Multiculturalism

Advertisements
Comments
9 Responses to “Svar på Dan Eriksson och kort om socialistisk invandringspolitik”
  1. klassiffror says:

    Tycker att grundresonemanget är bra och intressant, men samtidigt känns det som att du faller på mållinjen och missar något väldigt viktigt som jag tror behövs om man ska hålla sig med en analys av den här typen. Det första är den ganska klassiska offerrollen; I detta fall är migranterna inte ett subjekt, utan schackpjäser i kapitalets konstituerande av en klassammansättning baserad på en pool av överskottsarbetskraft. Missförstå mig rätt, det är utan tvivel en av flera beståndsdelar i den fas som påbörjades efter 1970-talets ekonomiska kris, men vi måste samtidigt undersöka hur klasskampens dynamik gestaltar sig inom detta sätt att organisera ackumulationen av kapital. I det här perspektivet är migranterna i princip “nyttiga idioter” för ovanstående strategi, vilket jag inte ö h t köper. Var är analysen av olydnaden (i förlängningen klasskampen)? Om man t ex tittar på Frontex så ser vi ju att t ex EU (motsvarande vid USA:s gräns mot Mexiko) försöker kontrollera inflödet av migranter på ett visst sätt, men att migranterna i stor utsträckning lyckas agera mot dessa system. Samma sak gäller ju t ex bilbränderna i förorterna. D v s den form av olydnad som inte alltid går att härleda till (ekonomiskt inkomstbringande) kriminalitet utan som snarare är social olydnad. Överskottsarbetskraften ska ju vara så foglig som möjligt – om den inte är det så finns det uppenbarligen en form av klasskamp (i detta fall utanför arbetsplatsen eftersom reserven är just arbetslösa) som måste analyseras och sättas i kontext.

    Den stora missen jag anser att du gör är att du fängslar ditt resonemang i reformism. Där har du dina två vägar; endera bakåtsträvande (vilket mystifierar fordismen som en på alla plan bättre era under kapitalismen) eller någonslags nykeynesianism som ämnar bemöta problemen genom att göra just det som långsiktigt behövs för att kapitalet inte ska hotas av kaos/motstånd; stabilisering. Är inte det revolutionära perspektivet att studera hur nya förhållanden skapar en ny form av klasskampens dynamik som i sin tur måste generaliseras för att på allvar hota kapitalismen som sådan? Ger en sådan undersökning isåfall samma svar på migrationsfrågan? Är inte ett sådant perspektiv dessutom än tydligare polemiskt till fascismen, som också just söker att stabilisera kapitalismen?

    • stellan says:

      Hej och bra svar. Måste dock hålla mig kort för att ge större utrymme för framtida blogginägg istället.
      Social Olydnad som strategi kommer garanteras tas upp som ett av sådana ämnen.

      Ang “Offerroll” så köper jag inte det argumentet. För mig är det snarare historisk förståelse och tyvärr bir man alltid missförstådd och folk tror man vill ha tillbaka ett helindustraliserad ekonomi igen bara för man tar upp den erans fördelar. Så är det inte. Däremot accepterar jag inte heller dagens “serviceekonomi” eller ens “det globala samhället” på något sätt.

      Ang. Revolution eller Reform så tillhör jag de som ställer mig emot den debatten helt idag och skriver mycket om det i övrigt. Jag ser det inte som två stycken mot varandra ställda teser utan som steg. Först reformer (som jag pratar om ovan) för att möjlggöra revolution. Politik handlar om vad man kan göra för reela förändringar, ideologi däremot handlar om att ha rätt. Idag håller jag mit alltså till en “reformistisk” strategi och jag kommer hålla mig där tills spelplanen förändras till vår fördel. Reformism innebär inte avkall på aktioner, olydnad eller kamp. Utan att använda den för uppsatta målsättningar mer än idealism. Dehär kommer jag skriva mycke, mycket, mer om. Men min tes är ganska enkel 1. Hela vänstern idag ÄR Reformisisk 2. Den förnekar det. 3. Det förvärrar och försvårar en gemensam kamp 4. Vi måste vinna segrar igen, d.v.s. reformer. Och på det bygga vidare.

      • Klassiffror says:

        Jag köper delar av det du skriver, men ändå inte. Det finns en skarp konfliktlinje mellan ett reformistiskt och ett revolutionärt perspektiv i förståelsen av klasskampen; jag syftar alltså inte på frasradikalism här. Reformism handlar om fördelningen av resurser i ett kapitalistiskt samhälle. Detta implicerar i sin tur att ekorrhjulet måste snurra för utan ackumulation, inga resurser att fördela. Det finns s a s inbyggt i ett reformistiskt perspektiv ett elementärt behov av att ackumulationen hålls igång. Hårddraget innebär detta att ett revolutionärt perspektiv innebär att stoppa kapitalackumulationen och hitta en väg ut ur den sociala relation som är kapitalet medan ett reformistiskt perspektiv innebär att hålla ackumulationen i gång och sedan fördela värdet så jämlikt som möjligt. Detta är inte oviktigt, tvärtom är det elementärt för vår förståelse för hur vi bygger rörelser som faktiskt inte går ut på att reproducera faser av “snällare” kapitalism utan som snarare söker utvägar.

        Med det sagt så köper jag att det kan finnas en viss typ av reformism som kan agera understödjande för en revolutionär utveckling, som de steg nu nämner. T ex en reformism som underblåser klasskamp, och inte bara drägliga levnadsomständigheter i allmänhet. De diskussioner som finns om reformkrav på medborgarlön (betalning för icke-betald arbetstid utanför arbetsplatsen), autonoma former av gemensamt ägande (d v s att resurser ägs autonomt av t ex boende i ett område, snarare än offentligt genom en stat/kommun/region) osv är väl kanske sådana exempel. Socialdemokratin har utan tvivel visat exakt hur motsatsen ser ut; d v s en reformism konstituerad i ett kuvande av klasskampen, en reformism som bygger på att stänga dörrar för en långsiktig revolutionär utveckling. Om vi inte förstår detta så riskerar vi, som sagt, att åter göra samma misstag som Socialdemokratin/kommunistpartierna/de realsocialistiska staterna gjorde under det föregående århundrandet. När jag pratar om en revolutionär rörelse i opposition till en reformistisk dito så åsyftar jag ett förhållningssätt till klasskampen, där det förstnämnda, som sagt, utgår från att stoppa ackumulationen av kapital.

        Detta blir måhända en stor diskussion för ert kommentarsfält, och lite off topic i förhållande till ämnet på texten. Men det gäller också synen på migration och analysen av hur migranter agerar som subjekt. Här kommer ju exakt den konfliktlinje jag målar upp ovan; om vi analyserar migranternas kamper så kommer vi inse att ett reformistiskt perspektiv implicerar att vi måste stävja dessa kamper samtidigt som ett revolutionärt perspektiv förmodligen snarare skulle gå ut på att generalisera och intensifiera de samma. Det finns en avvägning att göra här och just därför menar jag att det är tråkigt när du gör det för enkelt för dig i inlägget i fråga.

  2. Fafnet says:

    Tammefan det bästa du skrivit Stellan!!

  3. Axel says:

    Väl rutet Stellan!

  4. Jocke says:

    Ja, det är ju bara att hålla med, riktigt bra Stellan!

  5. Mycket bra skrivet, men nackdelen med nazistpatrasket är att de inte kommer att köpa det. För dem sitter allt i hudfärgen.

    • stellan says:

      Ja självklart. Det räknar jag med. Men svaret är minst lika mycket ställt som en politisk utläggning i övrigt till andra läsare. Inte minst till andra socialister också för den delen.

Trackbacks
Check out what others are saying...
  1. […] skrev jag ett svar till en nazist som var ute och cyklade om socioekonomiska faktorer och kriminalitet. Drygt 600 […]



Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: