Kortedala, kriminella gäng och social kamp.

Kriminella element meddelas vid ingången till ett arbetarområde på Irland att nolltolerans råder

Imorgon kommer Kortedala i Göteborg besökas av högerextremister och ditresa antirasister. Förmodligen kommer en hel del bråk uppstå som vanligt, men något större bakslag för Nationaldemokraterna lär vi inte se oavsett utgång på de förväntade handgemängen. De kommer nog också i fortsättningen vara ett mikroparti på SD:s högra flygel, en form av påtryckande “högeropposition” mot moderpartiet. Det är snarare deras panikartade brist på aktiviteter och interna kriser som driver ND till att utnyttja Kortedala för sin egen räknings skull.

Skälet till varför Nationaldemokraterna nu känner att de har ett utrymme att komma till Kortedala och protestera mot mångkulturen – som tillskrivs det mesta mellan himmel och jord – och basunera ut vad Kortedalas befolkning tycker och tänker om saker  är baserad i en verklig, ändock för återkommande och vanlig, tragedi. De kriminella gängens mandat över gator och torg, och de kriminellas expansion i samhället, brutaliseringen av befolkningen i stort och civilsamhällets alienation. Alla dessa parametrar, som brottsstatistiken i stort, kan man med enkelhet sätta i statistiskt samband med välfärdssamhällets nedmontering.

I det här fallet blev en svensk 61-årig man överfallen brutalt av ett gäng ungdomar i skolåldern . Först hade de gett sig på hans hund, när han bad dem sluta så misshandlade de honom så grovt så han nu riskerar att avlida. Ungdomarna var i det här fallet invandrare, och som på ett paket på posten så blev mannens tragiska öde och samhällets allmänna brutalisering en kassako för extremhögern.

De kriminella gängen och dess biopolitiska kontext
Det finns ingen ursäkt för det brutala överfallet i Kortedala. Eller för den delen överfallet och mordet på Elin Krantz. Eller för den delen alla andra i Sverige som misshandlas, rånas, våldtas och skräms till tystad av oorganiserade (de nätverkskonstellationer som utgör basen för rekrytering högre i kedjan) och organiserade gängbildningar i  arbetarklassens områden. Det finns ingen ursäkt, ingen sympati med dessa förövare för att det är i våra områden de härjar. En absolut majoritet av alla offer och förövare för det brutala gatuvåldet tillhör arbetarklassen och är som i fallet med den 61-årige mannen, män. Det är vårt problem och därför åligger det oss att försöka komma på lösningar på dessa problem.

Det är därför en djup felaktighet från högerns sida att påstå att vi i arbetarrörelsen på något sätt “ursäktar” förövarna när vi analyserar kring skälen varför dessa brott sker i allt större utsträckning. Tvärtom har jag aldrig mött en socialist i hela mitt liv som ursäktar svinaktigt beteende, varken från privatpersoner, eller för den delen det kriminella makroformatet – ekonomisk brottslighet, förskingring, mutbrott med mera. Det är en allmän övertygelse att det kriminella mikroformatet är ett resultat av makro. Och att den kriminella marknaden med t.e.x. droger enbart är den illegala verksamheten av marknadsliberalismens ekonomiska system. Den legala, aktiemarknaden och finanskapitalet å sin sida ses av ganska många med all rätt också som kriminellt. Klart som fan att med rådande hegemoni om “snabba cash” och individens självförverkligande (“respekten”) ger avtryck på samtiden – antingen via legala vägar – eller illegala. I just våra områden ter sig den legala vägen svår, och därför ger sig ungdomar sig in i den illegala vägen till dessa av liberalismen uppsatta målsättningar (“framgång”). Där existerar de kriminella strukturerna som snabbt kan införliva, indoktrinera, rekrytera och träna unga entreprenörer på jakt efter brudar, cash och respekt. På Östermalm existerar handelshögskolan och konkurrerande riskkapitalistiska företag, i Kortedala agerar konkurrerande gäng.

Det är utöver det på arbetarrörelsens förfall, på vår tappade maktkoncept i våra områden, som de kriminella gängen expanderar och tar plats i lokalsamhället. De kan erbjuda en väg till “framgång”, “snabba cash” och “respekt” och den liberala framgångssagan. Inte minst kan de också erbjuda en identitet i en era när de sekundära identifikationerna är högre värderade än de primära, såsom klassgemenskap. De är därför, förutom en pest och pina för oss boende i området, en politisk motståndare i vårt samhälle. Den kriminelle nyliberalen som rånar dig utanför konsum är bara en sida av samma sorts nyliberal som lägger ned ditt arbete, skär ned i välfärden eller tillskansar sig fallskärmsavtal.

De kriminella gängen som därför organiserar sig i t.ex. Kortedala och som i sin rekrytering måste förse sig om kvalitet, och därför träna sina medarbetare i både teamwork (“gruppgemenskap/grupptryck”), effektivitet (beväpning/brutalisering/träning) och målmedvetenhet (empatilöshet) är utan ett darr på rösten minst lika stora fiender mot arbetarrörelsen som liberaler eller för den delen nyfascister som Nationaldemokraterna.  Vi kan och bör hellre analysera dem som vilket företag som helst. I likhet med företagen har de ofta ledningen utomlands och de mest effektiva har en global, nätverksliknande struktur. På riksnivå agerar de utifrån den koncern de har upparbetat. Lokalt driver de ett företag med en kärnverksamhet uppbyggt på tillväxt, expansion och profit (handel med droger, prostitution, vapen etc) och i periferin existerar de mindre företagen och underleverantörerna som kan förse koncernen med nytt blod, extra resurser och stöd i väl valda delar av verksamheten vid behov. Det är från denna lägstanivå i den illegala marknadsliberalismen som förövarna till det mesta av gatuvåldet existerar.

Det är därför precis sådana överfall som mot 61-åringen som gängen utkristalliserar sig kvalitet (nya medarbetare) för framtida expansion och nyrekrytering. De mer etablerade kartellerna tränar sina nya medarbetare med mer avancerade inkomstbaserade verksamheter; personrån, affärsrån, inbrott. De mindre kartellerna köper in sig som bemanningsföretag genom att presentera gedigna cv:s på misshandlade pensionärer, rånade ungdomar och våldtagna småtjejer och genom att uppvisa dessa illdåd och skaffa fram nya affärskontakter för de större aktörerna ökas deras chanser att integreras i de större aktörerna på illegala marknaden.  De har till och med namn på dessa bemanningsföretag som “prospects” eller “hangarounds”.  Särskilt vapen och västar är högkapital, snabba vägar för att kunna vinna förhandlingsargumenten för dessa småföretag  för framtida företagsexpansioner och integrationer med de större aktörerna. 61-åringen är i den kontexten mer eller mindre ett utställningsexemplar för pengakåta snorungar som vill söka sig vidare i karriären. I den legala verksamheten av marknadsekonomin kunde det lika gärna varit en 61-årig arbetare som fått sparken som jämförelse, och samma sorts pengakåta 19-åriga konsulter från Östermalm  som visat upp hans öde för framtida arbetsköpare. Liksom företaget inte har någon form av etik eller moral i sin jakt på aktieutdelning, har dagens moderna kriminella sällan någon form av “tjuvheder” (jmf. “snällkapitalism”) kvar att tala om. De är exakt lika skoningslösa, logiska och känslokalla som dess legala kollegor. Att vi inom arbetarrörelsen konstaterar att så är fallet, är knappast ett stöduttalande för deras verksamheter.

Gängen är, och kommer därför vara, ett växande problem för arbetarrörelsen. Det är inte bara en konkurrent, det är på alla sätt och vis en politiskt motståndare vars framfart är ett konkret hot mot våra grannar, vänner och kollegor – om man vill dra det långt i den politiska analysen skulle man kunna kalla dessa unga “entreprenörer” de nyliberala brigaderna. Inte minst visar historien också på att just kriminella gäng är i regel de som organiseras som svartfötter, fascister och andra reaktionära element när klasskampen hårdnar.

Lokalsamhällets ansvar – och den sociala lösningen på problemet
Kortedala är på det stora hela en Socialdemokratisk valkrets. Utöver det så är det ett område hårt drabbat av nedskärningar, privatiseringar och bostadsproblematik. Detta är även kombinerat med en i regel relativt hög blandning av kulturella etniciteter och religiösa grupper. I regel är även ABF, Hyresgästföreningar och andra sociala initiativ mycket kortlivade om än obefintliga. Kortedala är därför  ett tvärsnitt av den utsatta förorten i urban miljö som vi kan se kring alla större städer i Sverige.

Den vanligaste vägen för att ställa någon till “ansvar” (en retorisk övning som går ut på att skälla ut någon, som i sin tur skiter fullständigt i vad som sagts..) för de problem ett sådant område drabbas av är att vända sig uppåt i samhällshierarkin.  Och det ligger ju ingen osanning i sig i påståenden som att politikerna skiter i lokalsamhället, att polisen fullständigt struntar i gängen som drar runt, att bostäderna förfaller, att hyrorna höjs och att servicefunktionerna skärs ned. Allt detta är faktiskt politikers och institutionernas fel. Men det är ett logiskt feltänk när man tror att de faktiskt bryr sig om dessa saker. Drar man det till sin spets så kan man bara kallt konstatera: De skiter faktiskt fullständigt i Kortedala, Länsmansgården, Rinkeby eller Ronna.

Att skälla på dem för att de skiter i området kommer inte förändra ett dyft. De vet redan att de skiter i dessa områden och har allt som oftast t.o.m. en kommunplan för bostadsområden där de skrivit in det ordagrant. Underklassområden behövs på grund av flera olika skäl (skapa säkrare områden för medel och överklass, avskräcka människor, splittra samhällsgrupper, trycka undan problem etc) och så länge det inte finns utrymme för gentrifiering (urbaniserad expansion), så kommer de låta lokalsamhället förfalla till den grad att det precis kan hålla sig flytande – de kan ju alltid marknadsföra det hela med att i “området x träffar du kulturer från hela världen, en promenad på torget, kunde lika gärna vara runt jorden” – och på så sätt garantera att området fortsättningsvis får ny befolkning. Oavsett nu om kriminella gäng driver bordeller, har satt personrån i system och ser ett Apotek som en skymf mot deras drogkartell och därför måste brännas ned eller ej. Sådana parametrar är ointressanta i stadsplanering. Ronna står som ett praktexempel på hur långt man kan låta de kriminella företagen få ta över makten i lokalsamhället (Två bordeller drevs i samma portuppgång som polishuset). Så lände de inte utmanar makten så hotar inte entreprenörskapet och tillåts därefter. De sociala effekterna, sönderfallet,  är inte relevanta förrän samhället i sig brister ut i konflikt. I Ronnas fall etniskt baserade kravaller som påbörjades i ett bråk på en pizzeria. Det efterföljdes av attacker mot polishuset med automatgevär och ett mindre bombattentat. Inte helt olikt situationen i Malmö idag.  Jag bodde där 2006. Så jag vet. och precis som nu kom Nationaldemokraterna till området (från villahusen på andra sidan vägen..) för att parasitera politiskt på situationen i Ronna.

Hur ska man agera i denna kontext, i lokalsamhället mot de kriminella gängen, med ett samhälle i stort som ger blanka fan om lokalsamhällets nedskärningar och problem?

Kampanjen mot droglangare i Dublin på 80- och 90-talet är ett exempel på social organisering och motstånd som är relevant att studera. Inte minst också för att det behandlar de kriminella gängens framfart. Deras berättelser finns b.l.a. nedskrivna i eminenta boken “Pushers Out” och flertalet intervjuer och andra redogörelser hittas i radikal socialistisk litteratur i den engelska och irländska sfären. Bland annat i Red Actions litterära och teoretiska område.

Sommaren 2011 hade jag dock glädjen att få prata mano-y-mano med några av de mest aktiva från de kampanjerna och fick väl mer eller mindre en chans för inofficiell intervju som jag tyvärr aldrig kunde spela in. Ljudet från den omgivande lokalpuben hade nog dessutom dränkt och försämrat ljudkvaliteten en hel del.

Vad som gjordes där var ganska enkelt. Med hyresgästföreningarna som grund, och med extern hjälp från politiska organisationer (vänstern och sinn fein), etablerades ett nätverk av boende i Dublins mest utsatta områden. Sedan ett tiotal år tillbaka hade kriminella gängen sakta men säkert övertagit kvarter efter kvarter. Många övergivna lägenheter ockuperades på heltid av beväpnade langare. När heroinet kom in i bilden och folk började dö i något som förklarades för mig som “en epidemi, man såg döda människor på gatorna varje dag” fick de boende nog och med det av välfärdsstaten efterlämnade skelettet med hyresgästföreningar och public houses som grund etablerades ett tvärpolitiskt nätverk. Från början fick de agera hemligt i sina egna områden för att inte förföljas och misshandlas av de kriminella.

Målsättningarna hölls rimliga; vräk langarna, upprusta området. I takt med att samhället och staten i sig ignorerade nätverkets krav på förändringar, även demonstrationer med tusentals boende, tog radikala element i nätverket (socialister) saken i egna händer och arrangerade b.l.a. demonstrationer till langarnas dörrar och lägenheter. De kriminella gängen började snart slå tillbaka, inte minst för att demonstrationerna, flygbladen och kampanjen störde deras affärer. Följden blev att ett mer eller mindre “civilgarde” av boende började ge igen på de kriminella, bryta sig in i av kriminella ockuperade lägenheter och slänga ut dem och vid ett tillfälle utbröt rena stridigheter. Särskilt när “Big Mama”, en okänd kvinnlig knarkdrottning, vräktes så eskalerade det hela till rena gatupplopp med kriminella på ena sidan, och boende på andra sidan. Med en enveten kamp som höll i sig i över 10 år så började dock område efter område, lägenhet efter lägenhet, tas över av de boende. I dagsläget är heroinlangningen helt utraderad. Rörelsen har stannat av, men avknoppade sig till ett starkt lokalistiskt, politiskt parti med lösa kopplingar till andra folkrörelser. En socialist sitter vald som ordförande för partiet.

Två tänkvärda händelser är värda att nämna. Det första är att extremhögern, liksom ND imorgon kommer göra, kom dit för att vinna populistiska poänger. I det här fallet gällde det att ett av langargängen var afrikanska immigranter. Nätverket agerat snabbt och resolut. De såg helt enkelt till att bemöta extremhögern med en bred politisk artikel där argumenten smulades sönder. De högerextremister som kom in i deras område, trots varning om det hela, fick finna sig själva utkastade. Där fick de dela trottoarkant med det langargäng som varit problemet. De hade nämligen slängts ut handgripligen från området timmar före högerextremisterna fick smaka samma medicin.

Det andra scenariot är vad Staten faktiskt gjorde. När området exploderade i konflikter som mest, när kriminella till exempel bombade en hyresgästföreningslokal och de boende helt sonika murade in en knarklangare i sin egen lokal så började Staten ge vika och “göra insatser” för området. Detta var temporära, ej av området godtagna, reformer som knappt räckte till att rusta upp de mesta basala nödvändigheterna. Ändock skapade de vilda protesterna, det sociala övertagandet, någon form av handling. Det andra staten gjorde var att börja gripa aktiva i boendeföreningen – en masse – med argument med allt från kålsuparteorier till att det var en frontorganisation för IRA, till att de försökte etablera en Sovjet. Faktum kvarstår dock: fler boende än kriminella knarklangare syddes in och dömdes. Staten såg ett levande socialt motstånd mot välfärdsförfallet som ett större hot än en etablerad heroinkartell. Exemplen går dock i bräschen för en idé om vad man kan använda hyresgästföreningar till..

“Räkna med att när ni börjar hantera gängen, så borde ni börja förbereda er för staten. De små skurkarna var den enkla biten, när de riktiga skurkarna la sig i så satt vi alla inne inom loppet av 24 timmar” . Det sista som sas var dock “Lycka till! Kom ihåg att alla banditer samarbetar, då måste vi vanligt folk  också göra det!. Tänkvärda ord. Idag är ordförande för den f.d. folkrörelsen en populär lokalpolitiker som ses som en oppositionell röst i politiken. “En folkets man”. Samtalet jag hade med honom övervakades av antifascister att tillägga, “de var alltid aktiva, alltid lojala, alltid där i vår kamp mot de kriminella, alltid på folkets sida”. Något annorlunda än romantiseringen av de kriminella i många andra länder i den “revolutionära vänstern”.

Ett annat är hur man i Italien i utsatta områden gått ihop och arrangerar b.l.a. marknader och sociala tillställningar som tränger bort och marginaliserar ytan  gängen kan agera på. Detta är jag ingen expert på. Men det är ytterst intressant hur de på betydligt fredligare manér verkar ha jagat bort den kriminella etableringen.

Kortedala då?
Parlamentariskt ansvar  –
Man kan tycka att (S) borde vårda sina områden. Inte bara då i bemärkelsen förorter utan även bruksorter och i princip varenda arbetarområde. Det gör de inte. I Kortedalas fall skulle socialdemokratin med enkelhet göra området säkrare genom att investera i sociala projekt. LO är den rikaste organisationen i Sverige. Med bokbord, gatuteatrar, nattvandrare, soppkök så skulle LO med enkelhet “synas mer” och utgöra en social kraft i området som per se skulle underminera gängens yta att agera på. Om (S) tog hand om sina områden skulle det också byggas upp en gemenskap som socialdemokrater. Nätverk skulle bildas  som med enkelhet skulle kunna börja ha koll på potentiella bråkstakar. Killarna från IF Metall skulle nog med enkelhet sopa småbuset om de gick för långt.  Vänsterpartiet å sin sida borde ta och titta på exemplen i Holland och etablera kvarterslokaler där man kan ge ekonomiska råd, hjälp hur man söker bidrag och så vidare. Med mer aktiva politiska partier i sina diverse områden skulle de med enkelhet kunna bygga den sociala grunden för ett tryggare samhälle. Det kommer de inte göra.- De kommer såklart sitta kvar i kammaren, räkna cashen och beräkna hur mycket värde som finns i fortsatt sönderfall innan gentrifikation kan genomföras.

Det utomparlamentariska 
Det är här det kan bli intressant. Kortedalaborna måste inse, som alla som bor i nedsatta områden, att de har bara dem själva att lita till. Inga inresta politiker, högerextremister eller antirasister kan förebygga de kriminella gängen. Inte heller polisen. Det är bara de boende på plats som har lokalkännedom nog för att motverka en kriminell etablering. De har även resurserna i hyresgästföreningarna och fritidsföreningarna och ABF. De kan även språket, den lokala kommunikationen och i regel en hyfsad syn på vad “vem gör vad” i det kriminella nätverken.  De boende i Kortedala har alltså spelplanen framför sig för att förändra sin situation själva. De borde ta den chansen, och på så sätt förhindra nya brutala överfall. Eller för den delen att högerextremister kommer på besök. Vad som behövs är eldsjälar för Kortedala, från och av Kortedala.

Flera exempel, som Pantrarna, finns att vända sig till för råd och hjälp i hur man organiserar detta. Garanterat finns det boende i Kortedala som kan tänka sig arrangera saker på torget, gå ett pass runt midnatt och kolla läget, skriva flygblad, kontakta media, arrangera kulturarrangemang med mera. När lokalsamhället gemensamt reser sig och enar sig. Det är då gängen kommer dra sig undan. Det är då de tappar rekryter. Det är då de förstår att om de tar sig ton kommer de själva få smaka samma medicin. Det är också då de tappar det marknadsfördelar de har i området. När folk aktiveras dras marknaden för drogerna, rånen och rekryteringen undan. Helt plötsligt står en rörelse där istället som aktiverar människor i kamp för bättre hyror, upprustning, serviceanläggningar, ökad trygghet och ett gemensamt ansvar.  När denna rörelse sedan växer, och oundvikligen hamnar i konflikter, så kommer även betongrövarna i parlamenten att börja agera. Det är vägen framåt för alla områden drabbade av det nyliberala samhället. Samordna er själva – och slå tillbaka mot nedskärningar, korrupta politiker, våldet och de kriminella. Området tillhör de boende, inga andra.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: