Civilplikt och medborgarlön

I en tid när det känns föga troligt att den moderna statens ens är kapabel till att ta sig an projekt som att bygga ut järnväg och annan infrastruktur, eller för den delen kunna administrera den gemensamma välfärden, så har diskussionerna om medborgarlön uppfattas som utopier som bäst och trams som mest. Tilltron till det moderna samhällets förmåga att klara av de ens rudimentära underhållet av allting gemensamt är kraftigt undergrävt av nedskärningar, privatiseringar, skandaler och kraftiga propagandakampanjer från de marknadsliberala krafter som istället köper sig in på området till toner av “valfrihet”. Statens funktioner har därför i stort börjat reducerats till de idéer den radikala liberalismen alltid lyft fram från första början (framförallt inom Laissez-Faire) – nattväktarstaten – statens funktion skall administrera och övervaka det privata kapitalet och samhällets ordning, fysiskt som psykiskt. Inte beblanda sig med socialt ansvar, resursfördelning, infrastruktur eller annat.  I den realiteten kommer de två förslag jag lyfter fram befinna sig, och framträda säkerligen som orealistiska och ogenomförbara. Ändå är dessa idéer värda att diskuteras, även i en inomkapitalistisk realitet. Som aktuella reformer i dagsläget.

Medborgarlön
Sedan ett 15-tal år tillbaka har rösterna om att införa medborgarlön hörts från socialliberaler likväl som socialister. Förslaget i sig är intressant ur flera aspekter, bland annat för att en sådan lön utmanar den allmänt vedertagna myten om att samhället på något sätt skulle vara fattigt. Andra intressanta aspekter i det förslaget är dess kollektiva och inkluderande form, att det skulle vara en yta för gemenskap och större sammanhållning till samhället i stort. Kritiken mot detta förslag är dock hårt och inte minst förs de på ekonomiska grunder – det påstås att vi inte har råd med det. Men med budget i balans, och politikers bannor och nedskärningar,  i åtanke har vi ju inte heller råd med bussar, skolor, sjukhus, äldreboenden, infastruktur, invandring, arbetsmiljölagar eller fackföreningar heller. Har man någorlunda insikt över de enorma summor och överflöd Sverige idag producerar, och som skulle kunna fördelas i samhället, så är det bland de enklaste motargumenten mot sådana infallsvinklar mot förslaget. Det är bara att ta en titt på de enorma summor som idag förvaltas av Industrin och som aktieägarna tar ut för att få en fingervisning om hur rika vi faktiskt är, och hur mycket politikerna de facto ljuger om det. Vad det handlar om är snarare hur vi i övriga samhället ska få tag på pengarna.

En intressant dimension i debatten om medborgarlön är hur Arbetet förändrats. Delvis så förlitar sig marknaden idag mer och mer på osäkra anställningar, timvikariat och bemanningsföretag. Det vill säga, man kan inte längre leva på sin lön i samma utsträckning. Utöver det så skapar själva arbetet i ett service/it-samhälle knappt något som faktiskt är vettigt. Vi skapar arbete för profitens skull, inte för samhällsnyttans, och resultatet visar sig i de otaliga rent utav idiotiska branscher som vuxit fram.  Medborgarlön skulle alltså här täcka upp uteblivna löner och vara ett skydd från de osäkra anställningarna. Det skulle också minska chanserna för branscher som existerar bara för sig själva (telefonförsäljning m.m.) att kunna överleva med en betydligt krympande pool av arbetslösa och desperata arbetstagare. Även bemanningsföretagen skulle på sikt förintas. Folk skulle helt enkelt uppvärdera arbetet i sig självt, och de produkter arbetet skall skapa. En annan infallsvinkel är såklart även att med medborgarlön skulle det sociala skyddet stärkas.

En sista dimension i det hela är huruvida vi ens måste, eller kan, arbeta mer och mer. Tillväxten, baserad på profit och expansion, kan inte fortsatta i oändlig ökande takt med tanke på det sinade resurser och miljökriser som vi har framför oss. Medborgarlönen skulle alltså täcka upp faktumet att vi inte kan erbjuda full sysselsättning i dagsläget. Åtminstone tills vi ställt om produktionen tills samhällsnyttiga, hållbara, alternativ.

Främsta motargumentet bland vanligt folk kring denna lösning är, förutom det ekonomiska jag behandlat ovan, en fråga om moral och etik. Och pliktkänsla. Varför ska man få en belöning, utan en motprestation? Blir inte den postmoderna förslappade individualisten än mer förslappad? Nedan är förslaget på motprestationen.

Civilplikt
Idén om Civilplikten är ganska enkel att förstå sig på. Alla människor är del av ett samhälle, för att alla dessa människor ska få ta del av samhällets stöd och hjälp så förbinder sig människorna till samma sorts stöd och hjälp tillbaka till samhället. Det fungerar alltså precis likadant som skattepolitiken, borde, fungera. En symbios som inte bara binder ihop människan med sitt lokalsamhälle utan även stärker idén om ett större sammanhang och ger ett skydd för den lilla människan. Det är en kollektivisering som stärker individen. Det är alltså även ett strålande vapen mot alienation och individualistringens negativa, nihilistiska, effekter. Plikten har även en disciplinerande och uppfostrande roll för en mer brutaliserad ungdom, men  integrerar även olika grupper med varandra. Olika generationer och kulturella bakgrunder tvingas träffas och samarbeta, arbeta med varandra, och finna sig själva både som individer och som sekundära identiteter underställda sin primära roll som arbetare i samhället.  Integrationen stärks och sammanhållningen stärks. Samhället ter sig någorlunda mer naturligt, nära och verkligt när man själv ska arbeta i det.

Kort och gott kan man presentera det såhär:
Civilplikt innebär att alla människor i Sverige är via lag bundna (plikt) tills de går i pension att hjälpa samhället när det handlar i trångmål och behöver mänskliga resurser för att återhämta sig. Det kan handla om socialt arbete, renoveringar, restauration, hjälp vid katastrofer, byggnationer av skolor med mera.
Civilplikten är obligatorisk och innebär även att man underställer sig dess stadgar: b.l.a. om enhetlig klädsel, inrapporteringar, ansvarstagande i organisationen m.m.
Civilplikten är ingen armé eller militär institution utan en civilt, lokalt organiserad och direkt demokratisk social organisation som kan agera i de vakuum ett förfallande välfärdssystem skapas. Civilplikten administreras från dagens kommuner och insatserna utfärdas med en dags varsel från kommunpolitiker.
Civilplikten får ekonomiskt stöd för sin verksamhet från skattemedlen samt näringslivet vars “tillväxt” i större drag måste gå till samhällsnytta.
Civilplikten innebär även möjligheter för unga att komma i kontakt med arbetsplaster, studier, sociala sammanhang med mera.
Civilplikten är obligatorisk för alla som är arbetslösa. Arbetslösheten som sådan förintas och alla som inte är anställda av privata aktörer, stat eller förening blir civilarbetare på heltid. Anställda, deltidsanställda, och timanställda samt studerande har anmälningsplikt till civilplikten vid “katastroflägen” och “större projekt”.
Civilplikten kommer inte ersätta de verktyg som finns för infrastruktur, socialt skyddsnät, vård eller byggnation. Företag förbjuds använda civilplikt för sina ändamål. Civilplikten är en uttalad social insats baserad på demokratiska, rättvisa och jämlika grunder.
Civilplikten kan man, precis som sitt arbete, ansöka om ledighet ifrån om man ska ut och resa till exempel.
Civilplikten innebär gratis studier, föreläsningar, kurser och vidareutveckling för samtliga medborgare när tid så kan ges till kulturella, politiska, samhällsmässiga frågor. Syftet är att täcka upp bristande lärande i den privatiserade och “tillväxtbaserade” skolan. Detta kan kombineras med t.e.x. ABF och Komvux.
Civilplikten innebär en överenskommelse mellan medborgare och samhälle om obligatorisk medborgarlön. Man gör sig förtjänt av sin medborgarlön som aktiv eller inaktiv i civilplikten som när som helst kan tillkalla din hjälp om t.e.x. stora stormar rivit ned kraftledningar inne i skogen eller centrala stan översvämmats, skolan brunnit ned eller E4an måste rensas från bråte.

Civilplikt och Medborgarlön skulle tillsammans alltså: krossa bemanningsföretagen, stärka sammanhållningen i samhället, verka för integration och mot rasism, stärka tryggheten i samhället, bygga ut de sociala skyddsnäten och välfärden, främja en hållbar energipolitik, stävja tillväxtpolitiken, krossa arbetslösheten, verka för kreativiteten och bildningen samt försäkra sig om att människan ej svälter, och samhället ej står försvarslöst i företagens händer, bygga grunden för krav på säkra arbetsplatser, högre löner och säkrare arbetsmiljö. Bland annat. Listan kan göras lång. Förutsättningen för att detta skall lyckas är det ekonomiska; att frigöra de enorma summor vi arbetar producerar till överklassen och det internationella kapitalet. Detta måste göras via lag och parlament tills tiden är mogen för exproprieringar. Därför är dessa förslag som mest rimliga nu inom den parlamentariska världen, som radikala förslag i den “vänsteropposition” som existerar.

Men dessa idéer, oavsett nu om mina orealistiska förslag går igenom eller inte inom sisådär hundra år, är hursomhelst tänkvärda för alla socialistiska projekt överhuvudtaget. I förslaget ovan är det presenterat som inomstatligt, inomkapitalistiskt och inom nuvarande ramar. Allt detta sociala arbete och uppslag på organisation kan självklart också användas av autonoma revolutionära organisationer i sitt sociala arbete, som ett medel för dubbelmakt, då såklart på en betydligt mindre men ändock effektiv nivå. Som sagt, vakuumet existerar och kommer vidgas. Ansvaret ligger på oss att presentera lösningar på det klimat det nyliberala samhället skapar.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: