Gemenskap, fritidsintressen och nya ytor

I tider av fullständig hegemoni av vänsterpolitik som “kulturnyheter” eller “expertkommentarer” på samtida händelser. Som oftast gör en ytterst besviken på både analysförmåga, framåtanda och helhetsperspektiv att tillägga så är det befriande att stöta på projekt som faktiskt behandlar verkligheten. Självklart i första hand när det rör politiska frågor som hyreshöjningar, lönesänkningar, privatiseringar och så vidare. Men ett grepp som många missat men som få lyfter fram är den enkla, kravlösa, gemenskapen socialismen erbjuder.

Detta är trots en stark tradition av folkrörelsebyggande bland oss socialister. En idétradition om enkel gemenskap, kamratbyggande och skolning som vi helt tappat parallellt som den individualistiska samhället vuxit fram.  Jaktförbundet bildades bland annat av Syndikalister (Om det nu var för att få inneha skjutvapen i dåtidens starka syndikalistfästen i skogen låter jag bli att kommentera).  Utöver det så var antalet socialdemokratiska och socialistiska sportklubbar inom t.ex. fotboll och bandy är otaliga.  Även kring scoutföreningar så har vi haft en tradition som gått förlorad.

Man kan också påpeka att det verkar finnas ett samband med hur denna tradition dött ut och hur glesbygdsperspektiven i svensk vänsterpolitik försvunnit helt och hållet från kartan. Ett fenomen man hoppas kan brytas framöver nu när internet ger oss norrlänningar, smålänningar, dalkarlar och andra ett suveränt verktyg att sammanstråla på och vädra våra åsikter om centralregeringen i Stockholm.

Därför är det väldigt glädjande att se hur b.l.a. motorsport blivit ett intresse bland både ungsyndikalister, och hör och häpna, ofta i storstan. Folkraceprojektet verkar dock avmattas något vilket måste ses lite som en tragedi. Man får anta att de seglivade konflikter på b.l.a. Berns tagit ut sin lott på de unga kamraterna med försmak för lera och bensin.

Mer glädjande är i så fall att bloggar som  Fri Motorsport verkar fortsätta sitt arbete. Den vaksamme har också kunnat lägga märke till hur denna blogg verkar kommit in i “finrummen” och blivit publicerade med en artikel som fick de flesta kaffe-latte-teoretikerna att undra vad som egentligen försiggår på redaktionen. Det var hur som helst en strålande artikel om hur vanliga människor organiserar olaglig verksamhet, samverkar med varandra och har hittat ett forum för sina intressen. Dubbelmakt i mikroformatet. Bloggen har också fått ett visst utrymme i Arbetaren med sin artikel “Min eviga kärlek till Ford Escort

Likväl kan man de senaste åren se glesbygdsperspektiven belysas mer och mer i artiklar som “Glesbygden är inte Skarpis

Alla dessa initiativ är värda att stödja. Och jag hoppas fler motorintresserade socialister hjälper Fri Motorsport att utvecklas. Personligen är jag helt ointresserad av bilar, men jag skulle gärna sammanstråla med fler socialister som har smak för långa skogspromenader med typiska nordiska drag och slädhundar som Siberian Huskys.  En hundklubb kanske? Eller varför inte en fiskeklubb för mina kamrater som verkar tillbringa timmar med flugfisket när politiken känns tung? Jag vet också att en hel del kamrater i Malmö håller på ta jaktlicens, och att många av oss här uppe redan har eller funderar på det, vad sägs om bilda jaktlag?

Våra gemensamma ytor behöver inte betyda träliga möten, banderollmålningar eller trycka flygblad. Det är min poäng. Gemenskapen i det alldagliga är minst lika viktig i konstruktionen av effektiva organisationer.

Samtidigt hoppas jag att organisationer ute i landet som inte är etablerade utanför storstäderna fortsätter och utvecklar sin kritik både mot vänstern som storstadsfenomen men även mot den systematiska avfolkningspolitik, nedskärningar och nedmontering som sker ute i bruksorterna. Här finns oändligt mycket mer att göra. Men det är såklart en annan fråga. Tills den avhandlas så uppmanar jag kamrater med gemensamma fritidsintressen att faktiskt göra slag i saken och bilda hobbyorganisationer. Det är bra träning i föreningsarbete, men framförallt lockar det till sig andra människor med samma alldagliga intressen som oss – om det nu är virkning, motorcyklar eller hunddisciplinering är faktiskt ointressant – för på så sätt bryts murar ned, kommunikationen förbättras och vi ökar chanserna att expandera våra idéer och bygga folkrörelser som kan försvara både medlemmarnas intressen och i slutändan förstärka arbetarrörelsens legitimitet.

Det är helt enkelt revolutionär hobbyverksamhet att se till att organisera flugfisket och skapa klubb än att stå där själv och hoppas på napp.Dessutom får man ju en hel del kompisar på köpet som man delar sitt fritidsintresse med.

Annan läsvärd artikel: Bilen som gemenskap

Advertisements
Comments
3 Responses to “Gemenskap, fritidsintressen och nya ytor”
  1. Arbetarens motorkrönikör är inte knuten till Fri motorsport. Men det är en bra krönika och vi hoppas på mer av den varan.

  2. Patrik says:

    Helt sant! Att komma ifrån superiet, är det många som vill men inte tar tag i det (mig medräknat). Jag och en kompis skämtade lite om att starta upp Autonoma fiskebrigaden Norrland förra sommaren, men kanske skulle vara en idé, om man bortser från det klyschiga namnet 🙂

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: